Långt kvar till försoning i Guatemala

Publiceringsdatum: Feb 14, 2010 6:23:52 PM

Julia Cortéz Tecu, ordförande i AJR. Foto: Mika Wallgren

10 februari 2010 Guatemala

Föräldralösa och överlevande efter folkmordet i Guatemala är sedan 1999 organiserade i ”Föreningen för rättvisa och försoning” (La Asociación para la Justicia y Reconciliación, AJR). Tillsammans arbetar de för att ställa militärer och ex-presidenter inför rätta för massakrer på ursprungsbefolkningen under inbördeskriget. Julia Cortéz Tecu från Rabinal är ordförande i organisationen och lägger ner mycket tid och arbete för att driva en process för rättvisa och försoning i ett land som hellre vill glömma. Jag träffar henne för ett samtal om just detta, Guatemalas öppna sår.

År 1996 slöts ett fredsavtal mellan regeringen och gerillan som avslutade över 30 år av inbördeskrig. Vad är det viktigaste med fredsavtalet?

Jag var helt och hållet för fredsavtalet. Men vi ser i Guatemala att fredsavtalet inte respekteras eftersom man fortsätter att kränka de mänskliga rättigheterna. Ett exempel är alla morden på kvinnor som utförs idag. Jag anser tyvärr att fredsavtalet inte har infriats.

Finns det delar i fredsavtalet som har infriats?

Till viss del, ja, eftersom vi nu har en del friheter som vi inte hade under kriget. Kvinnors rättigheter har väsentligen förbättrats och vi kan idag nå positioner som tidigare vore omöjliga. Våra barn har möjlighet att studera och förbättra sina liv. Det är viktigt att understryka fredsavtalets betydelse och jag är väldigt glad att vi lyckades med det. Innan var vi som ursprungsfolk inte värda någonting och det håller nu på att förändras. Dock är det fortfarande väldigt mycket som återstår att göras.

Är fredsavtalen i sig rättvisa?

Det skulle man nog kunna säga men det viktiga är att de uppfylls. Så länge avtalen inte genomförs i sin helhet skulle jag inte säga att det råder fred i det här landet.

Vad har lyckats genomföras i Guatemala när vi talar om rättvisa och försoning, för visst går det väl framåt?

Jo, det sker framsteg. I folkmordsprocessen som vi driver mot staten går det framåt om än mycket långsamt. Vi är i stort behov av resurser och så länge vi inte har tillgång till dessa får vi nöja oss med små framsteg.

Vad betyder AJR för försoningsprocessen i Guatemala?

AJR betyder mycket för mig eftersom de som är organiserade är de överlevande, föräldralösa barn och änkor. Vi bildades på grund av folkmordet i Guatemala och vi kämpar för rättvisa och försoning. Men för mig är det väldigt svårt att tala om försoning, jag bär på en sådan stor smärta. Jag är ett barn som mist far och syster, så ordet försona är stort för mig. Vi är många som mist våra nära och kära. Visserligen har vi ordet försoning i vårt namn men det är mycket svårt att tänka på försoning.

Det är ett stort steg att ta. Vad krävs för att göra en verklig försoning möjlig? Vilka hinder finns?

Man måste kämpa hårt och förstå ordet försoning. Jag kan inte förlika mig med den sorg och det lidande som jag ständigt bär på. I mitt fall blev jag fråntagen rätten att studera. Jag är en kvinna utan utbildning och jag tänker ständigt på hur mitt liv förändrades. De tog alla våra rättigheter ifrån oss. Vi fick inte chansen att förverkliga våra liv. Än så länge kan vi inte prata om försoning.

Vad behöver regeringen göra?

Jag tror att vi skulle kunna försona oss om bara regeringen såg oss ursprungsfolk som jämställda. Om det inte var ett sådant avstånd mellan oss och storföretagarna. Vi har alltid varit utsatta för diskriminering från de höga klasserna. Jag som ursprungskvinna är fortfarande mindre värd än de där uppe. Vi ser diskrimineringen mot oss mayafolk och vi ser hur folkmordet lämnade oss ett samhälle fullt med problem.

I vilken riktning går Guatemala, 13 år efter fredsavtalet? Blir det bättre?

Om det blir bättre? Nej. Om Guatemala gick i rätt riktning skulle det har skipats rättvisa för de ansvariga för folkmordet. Ríos Montt lever gott och sitter på sitt kontor. Men de som dog under kriget, när ska de någonsin få upprättelse? Än så länge finns ingen rättvisa i det här landet och så länge vi inte har rättvisa har vårt Centralamerika ingen riktning.

Hur ser du på framtiden?

Som ordförande för AJR och som överlevare efter inbördeskriget önskar jag framförallt rättvisa. Jag önskar att vår organisation hade större möjligheter till påverkan. För närvarande är vi små och har inte tillräckligt med kraft för att driva vår kamp. Jag har många drömmar om hur AJR skulle kunna förändra samhället. Tyvärr saknar vi resurser och kapacitet inom ledningen för att kunna driva våra frågor. Jag hoppas att framtiden ger oss ett samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Vi kämpar för våra medborgerliga rättigheter som ursprungsfolk, bönder, kvinnor och fattiga. Vi har aldrig blivit tagna på allvar och det vill jag förändra. Förr i tiden hade vi inte ens rätt att tala. Nu är det dags för rättvisa och förändring.

Av: Mika Wallgren, fredsobservatör för Kristna Fredsrörelsen i Guatemala 2009